Vissa dagar ä bra medan andra är dåliga. Så är det alltid men det är alltid när det går sämre som man tänker på det. När allt rullar på så är det bara skönt och man reflekterar inte så mycket.

Ända sedan Mel kom tycker jag det mesta har gått ganska smärtfritt och vi har blivit bortskämda med en väldigt nöjd och glad bebis. Självklart har alla bättre och sämre dagar, även en bebis med överlag har det gått bra. Antingen ställde jag in mig på att det skulle vara så mycket värre eller så är det en blandning av det och att han är väldigt nöjd. Det är något man blivit van vid så när de väl kommer perioder med utvecklingsfaser som är mer påfrestande märks det så himla mycket.

Idag är en sån dag. En jobbigare och tuffare dag i en större utvecklingsfas. Det krävs mer av mig och ibland känns det inte som jag gör tillräckligt för inget är bra. Tillslut är det svårt att veta vad man ska göra och det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Känslan av att känna sig otillräcklig och nästan irriterad och less på sin lilla bebis som blir överväldigad av allt som händer runt om och försöker hantera en ny vardag med alla nya intryck. Men så får man de där lilla leendet och allt är bortblåst och man blir ledsen på sig själv istället för att man kände som man gjorde. Det finns ingen jag älskar mer än Mel och han är världens underbaraste. Så tar man energi från de där leendet och försöker lägga sina egna känslor åt sidan för att kunna vara den bästa mamman och ge han det han behöver allra mest just nu. Kärlek, närhet och trygghet. Det ska jag överösa dig med ännu mer dessa dagar.

Måndag morgon och denna vecka ser jag framemot lite extra. Olov får semester på torsdag så på onsdagkväll ska vi fira. Hans första semester och vi får spendera den tillsammans med Mel. Hur underbart?Så fram till dess ska jag och Mel mysa på här hemma och fundera på vad vi ska göra under de kommande 4 veckorna.

Men som sagt, måndag morgon och idag var det en extra trött morgon från min sida. Jag vakande vid 06 av att Mel låg och småpratade i sin säng. Så gulligt men jag var verkligen inte redo för att kliva upp då. Han fick kliva upp med Olov så kunde jag vila en stund men blev istället bara tröttare. Men så är livet och vi har hunnit med en nap tillsammans och nu sover han för andra gången. Så nu ska jag vila en stund för att kunna vara bästa mamman när han väl vaknar för vissa dagar är tuffare än andra. Sen ska vi ut på stan en sväng då jag har några ärenden att göra. Bland annat byta ett par byxor till Mel och köpa en t-shirt, köpa nya krukor och etiketter.

#bestofnouw

Jag vet inte vad hur ni är men jag tycker det är så intressant med förlossningar och tycker det är kul att läsa om andras. Jag har ju redan skrivit min förlossningsberättelse som ni kan läsa här. Men då hade jag inte min förlossningsjournal och ingen koll på tider, men nu så. Så här kommer min förlossning i klockslag.

Vecka 37+1, 12/3
23:00 - mitt vatten går när jag ska kliva upp från sängen och gå på toaletten
23:30 - rådgivning med förlossningen. Då vattnet gått efter klockan 22 ska jag in på kontroll på morgonen (13/3) kl. 8:00 om inget händer under natten.

Vecka 37+2, 13/3
00:03 - börjar klocka värkarna här hemma
02:20 - Olov ringer till förlossningen då jag börjar få det svårt att andas igenom värkarna. VI ska in på kontroll på 30 min
03:22 - klockar sista värken inne på vårt rum på förlossningen
03:25 - uppkopplad på CTG
03:45 - öppen 8cm
03:47 - får lustgas 50/50
04:03 - här upplevde jag att det börjar trycka mer neråt och huvudet är vid spinaetaggarna
04:32 - betydligt glesare mellan värkarna än när vi kom in, men bra tryck i dem. Huvudet kommer ner vid varje värk
04:45 - står på knä i sängen och upplever att bebisen kommer längre och längre ner
04:58 - halvsittande i sängen
05:16 - får syntocion då sammandragningarna blivit korta och ännu mer glesa. Kommer med ca 4-5 min intervall och är ca 30-45 sek långa
05:18 - yttre CTG inledd
05:30 - krystvärkar
05:36 - fosterljuden fördubblas på CTG men man hör att det ligger runt 120-130 slag/minut
05:38 - en pigg pojke kommer till världen och tas emot av mor själv som lugnt och kontrollerat flåsar ut honom utan forcering.
05:42 - placentan krystas ut och pappa klipper navelsträngen