Det dåliga samvetet
Vissa dagar ä bra medan andra är dåliga. Så är det alltid men det är alltid när det går sämre som man tänker på det. När allt rullar på så är det bara skönt och man reflekterar inte så mycket.
Ända sedan Mel kom tycker jag det mesta har gått ganska smärtfritt och vi har blivit bortskämda med en väldigt nöjd och glad bebis. Självklart har alla bättre och sämre dagar, även en bebis med överlag har det gått bra. Antingen ställde jag in mig på att det skulle vara så mycket värre eller så är det en blandning av det och att han är väldigt nöjd. Det är något man blivit van vid så när de väl kommer perioder med utvecklingsfaser som är mer påfrestande märks det så himla mycket.

Idag är en sån dag. En jobbigare och tuffare dag i en större utvecklingsfas. Det krävs mer av mig och ibland känns det inte som jag gör tillräckligt för inget är bra. Tillslut är det svårt att veta vad man ska göra och det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Känslan av att känna sig otillräcklig och nästan irriterad och less på sin lilla bebis som blir överväldigad av allt som händer runt om och försöker hantera en ny vardag med alla nya intryck. Men så får man de där lilla leendet och allt är bortblåst och man blir ledsen på sig själv istället för att man kände som man gjorde. Det finns ingen jag älskar mer än Mel och han är världens underbaraste. Så tar man energi från de där leendet och försöker lägga sina egna känslor åt sidan för att kunna vara den bästa mamman och ge han det han behöver allra mest just nu. Kärlek, närhet och trygghet. Det ska jag överösa dig med ännu mer dessa dagar.