Att vara gravid

GravidInnehåller affiliate-länkar

Jag har mer eller mindre alltid varit fascinerad av kroppen och att vara gravid är nästan det som fascinerar mig mest. Hur kroppen anpassar sig och vet vad den ska göra. Men det är inte alltid en dans på rosor och det kan jag själv skriva under på. Och efter att ha läst om flera gravid som nu har diverse krämpor och smärtor hoppas jag att detta kan hjälpa lite.

Jag hade mer eller mindre inget illamående alls och tyckte allt gick så bra men det vände ganska snabbt, när det väl slog till. Runt vecka 20 fick jag så ont att jag inte kunde lyfta på jobbet, hade svårt att gå och ont mer eller mindre hela tiden. Det slutade med att en läkare på förlossningen sjukskrev mig efter en koll en söndagskväll med smärtor jag inte visste vad det var. Men allt var bra med bebis vilket var prio 1.

Efter det var det en bergochdalbanan i känslor med alla hormoner och sjukskrivningen. Jag ville göra så mycket, klara av att göra saker själv och inte behöva förlita mig på omgivningen. Men det gick inte. Minns en kväll jag varit stan en sväng och passade på att hämta ut en julklapp jag skulle gå hem med ca 300m. Det slutade med att jag fick ringa Olov gråtandes att jag behövde hjälp för det gjorde så ont + att jag verkligen ville klara det själv och kände mig som ett totalt misslyckande.

Allt vände när jag började acceptera att det bara var att gilla läget för jag kunde inte göra mer och inte ville att smärtan skulle bli värre än vad den var. Så dagar det var svårt att plocka i/ur hela diskmaskinen nöjde jag mig med att jag plockade ur översta hyllan. Var vi på middag så fick jag ofta lägga mig och vila då det var skönast att ligga ner och sedan hittade jag till vattengympan. Två gånger i veckan gick jag på vattengympa i en rehabbassäng som är varmare och det var enda stället jag inte kände mig som en enorm och otymplig valross och det var så skönt att få röra kroppen utan smärta. Men jag hade jobbigare dagar med och då fick det bli en heldag i sängen framför tvn med olika serier, choklad, gravidkudden och bästa gravidtightsen som jag bodde i heeeela graviditeten. Men det som oxå hjälpte var att veta att man hade ett slutdatum man kunde hålla fast vid och att det förmodligen skulle bli bättre då och nästan direkt efter förlossningen var smärtan borta.

Det jag nojar mig för nu är ifall jag blir gravid med ett syskon när den tiden kommer att jag kommer få samma besvär då jag fortfarande känner av smärtan ibland men inte i samma omfattning. Det blir oxå värre när M sitter på min mage men jag tänker ge det tid. Det tar nio månader att baka en bebis och det tar nog minst den tiden för kroppen att läka efter en graviditet med.

#bestofnouw

  • Postad i: Gravid

Gillar

Kommentarer