Balansen mellan mat & motion
Under mina tre månader i Italien så 1. tränade jag i princip inget alls, 2. åt väldigt mycket socker i form av gelato, croissanter och choklad bland annat och 3. levde i kolhydratslandet med pizza och pasta som huvudrätterna.
Det går inte att inte tänka på vad man stoppar i sig och med vetskapen om att man knappt tränar. Jag hade all tid i världen till att träna men att träna i en trång lägenhet kändes inte så motiverade så jag gick iallafall mina promenader på ca 8km och när vi väl var iväg så går man allmänt väldigt mycket.
Trots det så sätter sig det små hjärnspöken där och än fast jag inte såg att jag la på mig något så fanns det ändå i bakhuvudet. Speciellt då jag tränade 3-5 gånger i veckan innan jag åkte iväg och jag ville inte att det skulle vara för inget och att jag skulle få ryggskott ändå...
Trots all mat blev jag riktigt lättad när jag kom hem och ställde mig på vågen och den stod på samma som när jag åkte. Inte för att jag bryr mig om vikten men att veta svart på vitt att det jag ätit inte gjort att jag gått upp i vikt var så skönt. Jag vet att alla inte har det så och jag har kunnat äta hur mycket socker som helst som yngre utan att det syntes på långa vägar.
Än fast jag tappat muskler och kondition känns det ändå lite lättare att börja träna nu och fortsätta bygga på det jag gjort innan.
Men mitt absolut största mål med träningen är att bli stark så jag vinner över min rygg och att jag känner att min kropp klarar av det jag vill att den ska kunna göra. Vikten spelar ingen roll för mig då jag vet att jag förmodligen kommer gå upp i vikt när jag börjar träna nu och lägga på mig muskler. Men på ett sätt var det ändå skönt att vågen visade samma som innan jag åkte och ett tag under resan kändes det som att min kropp utseendemässigt inte sett så vältränad ut på länge, konstigt nog.
