Min lilla kille blir bara större och större och är inte så mycket bebis längre. Det händer saker hela tiden och det blir bara roligare med mer förståelse och personlighet. Jag slutade amma helt natten mot julafton (nattammade bara sista månaderna) och det har gått så bra. Han tar nappen nu istället och vi nu världens matvrak på dagarna. Han får sitta och plocka maten själv och äter samma som oss vilket är så mysigt, men kletigt.

Varje gång vi säger varsågod nickar han till tack och senaste dagarna har han lärt sig "vatten" på teckenspråk. Så nu när vi ska äta sitter han och gör det hela tiden och han testar oss att vi förstår. Munnen går mest hela tiden och det hörs att han försöker härma det vi säger, han älskar att leka med sina klossar och de har varit favoriten flera månader nu. Viljan blir starkare och han vet vad han vill, visar att han vill fortsätta med något eller komma till oss.

Under dessa månader som mamma har jag bland annat lärt mig
- jag kommer i sista hand och bebis alltid i första
- man klarar sig på minimalt med sömn än hur trött man är. Vi har haft en natt jag inte kunde sova alls och var helt död, annars har det gått bra
- sänka kraven. Vissa dagar är mer påfrestande och är jag trött så sover jag med M när han sover. Det är det mysigaste som finns
- leva mer i nuet. Är det något man lär sig mer av så är det att vara mer närvarande, med och leker och busar osv
- prioritera rätt så hinner man ofta det man vill
- ha en bebis med sig överallt på höften. M hänger ofta på min höft när han vill vara nära och vi lagar mat tillsammans, tvättar osv. Nu får jag t.o.m hjälp med tvätten
- allt löser sig och än fast det är en tuff period går det över

#bestofnouw

Ännu en månad har gått och jag har varit mamma en månad längre och min son är nu 8 månader. Eller i fredags egentligen men vi har haft fullt upp med att flytta ur lägenheten. 8 månader som mamma men det känns som längre men ändå inte.

74,5 cm och 9,8 kg

- vad hände med min lilla bebis? Snart över 10kliossträcket och har växt nästan 22 cm sen han föddes.

Nu är han sin egna lilla person som blir mer medveten om allt som pågår runt om han. Jag minns inte när, men det är över en månad sen som han förstod att tvdosan startar tvn. Han drar sig framåt och har blivit riktigt snabb på det. Drar sig upp och klättrar mer och mer så det blir mindre och mindre lugnt här hemma vilket jag faktiskt älskar. Att se han försöka göra saker som han lyckas med är underbart för han blir så himla glad och nöjd. Och det är en väldigt glad och lugn kille men utan lugn i kroppen. Det ska alltid hända något och så var det även i magen, han var så aktiv och levde rövare.

Förståelsen blir större och större. Just nu förstår han "vill/ska du komma?", "kan du hoppa?", börjar förstå vad nej betyder. Sen kör jag stödtecken till bland annat vatten, äta, jobba, macka och kommer utöka de eftersom så han kan kommunicera innan han börjar prata verbalt.

Matmässigt så äter vi gröt till frukost, mellanmål ibland, en burk mat till lunch, mellis och sedan gröt till kvällsfika. Vi ska försöka få in ett mål mat till men vet inte riktigt när... att äta plocka mat själv har han blivit ganska bra på och vi kommer göra mer sån mat framöver. Sen älskar han att dricka ur vanligt glas och blir alltid så nöjd efter.

Det är så häftigt och varje ålder är underbar och har sin charm trots tuffare perioder. Men efter ett leende eller kram så glömmer man allt.

Ikväll blir det en tidig kväll. Vår lilla väckarklocka har bestämt sig för att vakna 04.30 senaste tre dagarna så jag är något trött idag. Nu på eftermiddagen somnade M på mig för första gången på länge när han ammade och jag slumrade till med. Så mysigt och jag njöt till max! 
Trötta dagar som dessa blir det mycket lek på golvet (jag kan ligga och vila bredvid), mys i den mån jag får och promenader. Trots att man varit vaken flera gånger på natten och är svintrött går det. Det är så sjukt och häftigt hur kroppen fungerar och att man trots sömnbrist överlever dagen. Innan barn behövde jag mina 8h sömn och var jag tvungen upp och kissa var det jobbigt. Det blir verkligen ett liv innan barn och ett helt annat med barn och jag älskar det!