Idag är det ett år sedan min förlossning startade och imorgon fyller M ett år. Tankarna flyger tillbaka till förlossningen idag medan vi ska städa, baka och slå in presenter.

Vecka 37+1, 12/3
23:00 - mitt vatten går när jag ska kliva upp från sängen och gå på toaletten
23:30 - rådgivning med förlossningen. Då vattnet gått efter klockan 22 ska jag in på kontroll på morgonen (13/3) kl. 8:00 om inget händer under natten.

Vecka 37+2, 13/3
00:03 - börjar klocka värkarna här hemma
02:20 - Olov ringer till förlossningen då jag börjar få det svårt att andas igenom värkarna (hade 5 värkar på 10 min hehe). Vi ska in på kontroll på 30 min
03:22 - klockar sista värken inne på vårt rum på förlossningen
03:25 - uppkopplad på CTG
03:45 - öppen 8cm
03:47 - får lustgas 50/50
04:03 - här upplevde jag att det börjar trycka mer neråt och huvudet är vid spinaetaggarna
04:32 - betydligt glesare mellan värkarna än när vi kom in, men bra tryck i dem. Huvudet kommer ner vid varje värk
04:45 - står på knä i sängen och upplever att bebisen kommer längre och längre ner
04:58 - halvsittande i sängen
05:16 - får syntocion då sammandragningarna blivit korta och ännu mer glesa. Kommer med ca 4-5 min intervall och är ca 30-45 sek långa
05:18 - yttre CTG inledd
05:30 - krystvärkar
05:36 - fosterljuden fördubblas på CTG men man hör att det ligger runt 120-130 slag/minut
05:38 - en pigg pojke kommer till världen och tas emot av mor själv som lugnt och kontrollerat flåsar ut honom utan forcering.
05:42 - placentan krystas ut och pappa klipper navelsträngen

Här nere finns det fler inlägg om min förlossning, alla känslor och hur min kropp var efter förlossningen.

Min förlossning del I

Min förlossning del II

Överflödet i BB-väskan och vad som egentligen behövdes

Kroppen efter förlossning

Min lilla kille blir bara större och större och är inte så mycket bebis längre. Det händer saker hela tiden och det blir bara roligare med mer förståelse och personlighet. Jag slutade amma helt natten mot julafton (nattammade bara sista månaderna) och det har gått så bra. Han tar nappen nu istället och vi nu världens matvrak på dagarna. Han får sitta och plocka maten själv och äter samma som oss vilket är så mysigt, men kletigt.

Varje gång vi säger varsågod nickar han till tack och senaste dagarna har han lärt sig "vatten" på teckenspråk. Så nu när vi ska äta sitter han och gör det hela tiden och han testar oss att vi förstår. Munnen går mest hela tiden och det hörs att han försöker härma det vi säger, han älskar att leka med sina klossar och de har varit favoriten flera månader nu. Viljan blir starkare och han vet vad han vill, visar att han vill fortsätta med något eller komma till oss.

Under dessa månader som mamma har jag bland annat lärt mig
- jag kommer i sista hand och bebis alltid i första
- man klarar sig på minimalt med sömn än hur trött man är. Vi har haft en natt jag inte kunde sova alls och var helt död, annars har det gått bra
- sänka kraven. Vissa dagar är mer påfrestande och är jag trött så sover jag med M när han sover. Det är det mysigaste som finns
- leva mer i nuet. Är det något man lär sig mer av så är det att vara mer närvarande, med och leker och busar osv
- prioritera rätt så hinner man ofta det man vill
- ha en bebis med sig överallt på höften. M hänger ofta på min höft när han vill vara nära och vi lagar mat tillsammans, tvättar osv. Nu får jag t.o.m hjälp med tvätten
- allt löser sig och än fast det är en tuff period går det över

#bestofnouw

Ännu en månad har gått och jag har varit mamma en månad längre och min son är nu 8 månader. Eller i fredags egentligen men vi har haft fullt upp med att flytta ur lägenheten. 8 månader som mamma men det känns som längre men ändå inte.

74,5 cm och 9,8 kg

- vad hände med min lilla bebis? Snart över 10kliossträcket och har växt nästan 22 cm sen han föddes.

Nu är han sin egna lilla person som blir mer medveten om allt som pågår runt om han. Jag minns inte när, men det är över en månad sen som han förstod att tvdosan startar tvn. Han drar sig framåt och har blivit riktigt snabb på det. Drar sig upp och klättrar mer och mer så det blir mindre och mindre lugnt här hemma vilket jag faktiskt älskar. Att se han försöka göra saker som han lyckas med är underbart för han blir så himla glad och nöjd. Och det är en väldigt glad och lugn kille men utan lugn i kroppen. Det ska alltid hända något och så var det även i magen, han var så aktiv och levde rövare.

Förståelsen blir större och större. Just nu förstår han "vill/ska du komma?", "kan du hoppa?", börjar förstå vad nej betyder. Sen kör jag stödtecken till bland annat vatten, äta, jobba, macka och kommer utöka de eftersom så han kan kommunicera innan han börjar prata verbalt.

Matmässigt så äter vi gröt till frukost, mellanmål ibland, en burk mat till lunch, mellis och sedan gröt till kvällsfika. Vi ska försöka få in ett mål mat till men vet inte riktigt när... att äta plocka mat själv har han blivit ganska bra på och vi kommer göra mer sån mat framöver. Sen älskar han att dricka ur vanligt glas och blir alltid så nöjd efter.

Det är så häftigt och varje ålder är underbar och har sin charm trots tuffare perioder. Men efter ett leende eller kram så glömmer man allt.