Hela vigseln - ni får allt

Klockringning

Brudgum med följe går in

Ingångsmusik

Psalm 410

Inledningsord

Bibelläsning

If I could fly - Sally (One Direction)

Vigselakt

Jag Olov tar dig Emmelie, nu till min fru.

Att älska dig. Dela glädje och sorg med dig.

Att vara öppen med dig och respektera dig.

Att stötta dig och dina drömmar, i medgång och i motgång, nu och för alltid.

Som ett tecken på min kärlek ger jag dig denna ring.

Jag Emmelie tar dig Olov, nu till min man.

Att älska dig. Dela glädje och sorg med dig.

Att vara öppen med dig och respektera dig.

Att stötta dig och dina drömmar, i medgång och i motgång, nu och för alltid.

Som ett tecken på min kärlek ger jag dig denna ring.

Psalm 82

Förbön - Herrens bön - Välsignelsen - Vigseltal

Can’t help falling in love - Caroline (Hearts & Colors)

Utgångsmusik - Halo på piano

Såhär såg alltså vår vigsel ut. Exakt de vigselprogrammet, löftena och bilderna tog vår fantastiska fotograf Elin under vigseln. Jag är så nöjd med allt och skulle inte gjort de på något annat sätt. Eller jo, enda är att jag skulle haft mina axlar mer uppsträckta haha. Vi planerade vår vigsel exakt som vi ville då vi hade en egen vigselförrättare men ville ändå ha det kyrkligt men med vår egen touch. Det tycker jag verkligen vi lyckades med. Vi skrev även om de vanliga löftena då vi ville göra de till våra med.

Jag minns såväl hur jag och tärnorna gjort oss i ordning på vår övervåning. Hur vi sedan satte oss i bilen för att åka till kyrkan strax innan 14 för att INGEN skulle se mig. Hur tärnorna i bilen sa att "snart gifter du dig Emme, kan du fatta det?" och jag sa åt dem att vara tyst och inte sägs det då det kändes så overkligt. Känslan att sedan kliva ut ur bilen och se min blivande man med marskalkar stå och vänta på oss. Hur vi sedan tog bort plasten på alla buketter och stod där nervöst och väntade. Hur jag gömde mig utanför dörrarna för att ingen skulle se mig när O och släptåget gick in i kyrkan under klockringningen. Hur min kusin och O's kusin sedan hjälpte mig med släpet framför dörren innan det var dags. När låten väl började spelas höll jag på skita på mig rent ut sagt för det var MIN tur. Mina näbbar öppnade dörren åt mig och vi gick in. Påväg in märkte jag hur svår min klänning var att gå i för den var lite lång och heltäckningsmattan gjorde att jag fick sparka framåt för att kunna gå, haha.

Hela vigseln kändes som en bubbla på något sätt och än fast vi stod där och gjorde hela grejen kändes det så sjukt jäkla overkligt. Det var bokstavligen som en dröm som man inte visste om det bara var en dröm eller om de ändå var verklighet. Nu är det snart 6 månader sedan och det känns ändå som en evighet sedan vi gjorde det fast jag minns det som igår.