Livet tickar på

Igår när jag kom hem för dagen var klockan närmare 21 och jag var helt slut och trött i kropp och knopp. Hann bara hem en snabbis mellan jobbet och utbildningen och fick i mig en macka till middag. Inte optimalt men det funkade och föreläsningen var väldigt intressant!

Väl hemma gick jag och la mig nästan direkt då jag öppnade 06 imorse.

Nu har jag varit hemma sedan i söndags och det är riktigt skönt att ha så stora ytor att röra sig på och en katt att sova med men jag saknar verkligen närheten från O. Vanorna av att ligga i hans famn morgon och kväll och bara känslan av att man är i samma rum saknar jag kopiöst. Så det ska bli spännande att se hur vårt distansförhållande går. Ni som haft det, har ni några tips eller erfarenheter att dela med er av?

Gillar

Kommentarer

stinaebbaaxi
stinaebbaaxi,
Jag och min sambo hade distans i 2 år innan vi hade möjlighet att flytta ihop. Det svåraste var nog att jag saknade honom som mest precis när vi skiljdes åt och de första dagarna, medan han saknade mig som mest efter en längre period då jag nästan hade vant mig och inte tyckte de va lika jobbit längre. Detta gjorde att jag kanske upplevde honom som känslokall i början som inte tyckte det var jättejobbigt att skiljas åt. Men förstod senare att vi bara var olika, han älskade mig inte mindre för det. Min poäng är att man kanske hanterar distans olika och man ska inte dömma varandra för det. Bara man finns där för varandra 😃
nouw.com/stinaebbaaxi
emmeliesehlin
emmeliesehlin ,
Jo jag kan tänka mig det! Alla är ju olika och det gäller ju att hitta något som passar än fast det kan vara jobbigt! Det ska blir spännande att se hur vi hanterar detta!
nouw.com/emmeliesehlin
stinaebbaaxi
stinaebbaaxi,
Ja, ni klarar det säkert fint! 😊 Kram
nouw.com/stinaebbaaxi
celinelundqvists
celinelundqvists,
Jag och min sambo var ifrån varandra hela sommaren i år, det jobbiga tyckte jag nästan var när man vande sig vid att vara ifrån honom, det var först när jag pratade med honom i telefon som jag faktiskt insåg att jag saknade honom vilket kändes väldigt jobbigt! Jag tyckte det jobbigaste var att man inte längre var en självklar del av varandras vardag som man varit innan. Mitt tips är väl att försöka prata någon gång i veckan. Skulle inte tipsa att prata i telefon varje dag för när vi gjorde det kände jag att jag mest tyckte att det var jobbigt då vi aldrig riktigt hade något intressant att säga till varandra.
nouw.com/celinelundqvists
emmeliesehlin
emmeliesehlin ,
Håller med dig om att man inte är en självklar del i den ändras vardag. Det och närvaron känner jag är det jag saknar mest och man vill ju prata med varandra men som du säger så har man egentligen inte så mycket att prata om när man väl gör det...
nouw.com/emmeliesehlin