Med stressen över huvudet

Universitet

Att skriva ett examensarbete är verkligen en bergochdalbana. Jag skrev mitt arbete med en kompis som verkligen varit min klippa senaste två åren. Utan henne hade jag nog inte klarat vissa kurser, but we did it. Så vi skrev även examensarbetet ihop och vi båda var förberedda på att de skulle krävas allt av oss och det gjorde det verkligen.

Första tiden hade jag helgipsad arm så jag läste på mycket och vi hjälptes åt att skriva. Redan från början var vi båda helt inställda på att vi SKA upp i januari och det finns inget annat vilket även gjorde att vi la ner vår själ i detta.

Vi hade tio veckor på oss att fixa ihop arbetet varav ca 1–2 veckor var jul och nyårsledigt. Under dessa veckor hade vi deadlines för bakgrund, metod, resultat, diskussion osv. Känslorna och stressen under denna period var svajiga och stressen jag kände har jag aldrig känt förut, men man ville ju bli klar i tid! Många dagar satt vi från tidig morgon till sen kväll och samma procedur dagen efter. Det sjuka är att det verkligen inte går att förklara hur det var/är om man inte varit där. Men i slutändan är det värt det och man klarar det om man vill. Det man måste göra är att hitta ett sätt som funkar och köra på det och att det är okej att ha sämre eller dåliga dagar. Vissa dagar ville jag bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet men jag visste att min partner satt vid sin skärm och gjorde sin del. Det gjorde att jag ändå tog mig upp och gjorde det jag skulle och jag tog min examen i tid och arbetet är publicerat. Något jag inte vågat göra sen det publicerades är att läsa igenom det då jag förmodligen kommer hitta massa fel. Så jag har inte läst den på ca 2 månader och i slutet var man ganska less på den.

Gillar

Kommentarer