Min förlossning - del II

Del I hittar ni HÄR

Fredag 13/3
Redan 00 börjar jag klocka värkarna och de kom ganska regelbundet (mellan 1:30-4 minuter mellan) men i olika längd. Jag andas mig igenom värkarna som jag tränat på och läst om. Jag sitter i fåtöljen medan packar O det sista. Tror han gjorde det i en timme (då han delvis letade grejer jag ännu inte hittat) men jag var så inne i mig själv och vila mellan värkarna som blev mer och mer intensiva. Men att andas, slappna av och vara tung hjälpte mig genom varje värk riktigt bra. Tidsuppfattningen försvann helt och det kändes inte som att jag satt där i 2h än om det var många värkar och mellan 2-4 stycken på 10 minuter.

Vid 02.20 börjar jag känna att jag knappt klarar att andas igenom värkarna vilket gjorde det väldigt svårt att slappna av. O såg på mig att det var riktigt jobbigt här så han ringde förlossningen (jag hade 5-6 värkar på 10 min såg jag nu). Vi skulle komma in på 30 min på en kontroll, så vi packade ihop och åkte lite tidigare. Men ändå var inne på rummet vid 03.20 (jag klockade sista värken då) för det tog lite tid att gå från bilen upp till förlossningen med värkar där i mellan.

Väl inne på rummet kopplas jag upp med ctg, ligger och andas och när de kollar hur mycket jag öppnat mig frågade barnmorskan (som var samma som vi träffade kvällen innan) mig hur många centimeter jag ville att det skulle. Jag tänkte här ä i dimman av värkarna att 4-5cm hade varit bra. Hon svarar 8cm och jag trodde hon skojade, inte konstigt det var svårt att andas igenom dem. Men riktigt skönt att det hade hänt så mycket (trots att det hade gått snabbt). Här frågade de om jag vill ha smärtlindring och jag tänkte direkt på epiudral för annars är det försent. Men jag provade lustgasen och när tekniken väl satt funkade det väldigt bra. Började andas precis innan värken kom och slutade när den höll på klinga av. Samtidigt blev det full rulle i rummet då det var 8 cm och de hade lite att förbereda. Jag hade ingen uppfattning om vad som hände runt om och hörde inget när jag väl hade lustgasen.

Krystkänslan kom ganska snabbt i slutet av värkarna och det tryckte väldigt mycket neråt men gjorde inte lika ont som de intensivaste värkarna. Haha bästa sättet att beskriva krystkänslan är att det känns som att spy. Fast neråt. Men just inte att spy utan ni vet när reflexen att spy kommer och det inte går att hålla emot? Så känns det men det är en så mycket skönare känsla än att spy för det är så häftig känsla.

Jag fick sedan ställa mig i sängen på knä och hänga över huvuddelen som var upphöjd och vicka på höfterna mellan värkarna för att han skulle sjunka ner mer i bäckenet. Klockan var nog mellan 04-05 här och jag fick en värmedyna som de tryckte med på ryggen och O hjälpte till att massera mig och bästa var när han strök mig i ansiktet och mellan ögonbrynen. När jag sedan skulle vända mig för att lägga mig i sängen igen fattade jag inte hur det skulle gå då huvudet var så långt ner.

Jag hade smsat min kusin som då var i usa att förlossningen startat med vattnet och värkarna men glömt säga att vi åkt in, så Olov skickade 05.13 att han var påväg ut och det var strax där efter började jag krysta aktivt. Så häftig känsla i kroppen för det är världens urkraft som tar över kroppen. Jag försökte ta det lugnt och tänka att jag skulle vara tung och sedan andas mellan värkarna. Fick lite värkstimulerande för att värkarna glesade ut för kroppen behövde återhämta sig lite när allt gått så snabbt. När han kommer längre ner och det börjar kännas riktigt mycket kunde jag inte trycka på än fast kroppen ville det och jag skulle trycka, det gjorde ont och jag ville inte att det skulle gå för snabbt.

När de säger att de ser huvudet och att han snart är ute var så coolt och någon värk senare är helt plötsligt huvudet ute och de frågar om jag vill ta emot han. Jag kunde inte stå emot och hjälper till och drar ut han och lyfter han till mitt bröst 05.38. Sedan kom moderkakan ut väldig lätt efter och sedan skulle de kolla bristningar och massera magen och se hur livmodern drog ihop sig. Alltså fyfan för massagen, jag upplevde det värre än värkarna men det var inte länge de gjorde det tack och lov, men det är nog olika för alla.

Det gick inte att förstå att han äntligen var här, men nu låg han på mitt bröst. Än fast jag inte hade några förväntningar på förlossningen så kunde jag aldrig tänka mig att den skulle bli såhär och gå så snabbt. Jag hade tänkt att vi skulle fota under tiden och mellan värkarna, men det blev inte en bild. Att jag skulle vara öppen 8cm trodde jag aldrig och jag fick inte uppleva att dansa ner han mellan värkarna, sitta på pilatesboll och sova mellan värkarna. Men jag fick ändå en riktigt bra förlossning och än fast jag visste att det skulle göra ont, trodde jag det skulle vara lite värre ändå.

Gillar

Kommentarer

hilmak
hilmak,
Måste varit en helt sjuk men obeskrivlig känsla! 😍 Vilken upplevelse, så fint att du delar med dig! ❤️
nouw.com/hilmak
linneahedberg
linneahedberg,
Men GUD!! Har ju varit borta så länge så har totalt missat, men STORT STORT GRATTIS till ert lilla hjärta! ❤️❤️
nouw.com/linneahedberg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229