När allt går i 150 men inte jag

Med fullspäckat schema sedan jag kom hem igen saknar jag den fridfulla och stressfria tiden jag hade hemma hos mamma och pappa under påsk. Allt blir så mycket tyngre när man är här uppe och inte har samma ljusinsläpp i lägenheten som vi har på altanen. Jag intalar mig att det hade varit så mycket lättare hemma.

Iallafall är det full fart och det känns som att allt går i 150 medan jag försöker komma upp i det men ligger kvar på 100. Men det ska gå och jag måste prioritera än fast allt jag gör är viktigt och måste göras. Dagarna går så himla snabbt och jag bara längtar efter kvällarna och att få ligga i Olovs famn. Med jobb, plugg på 75% och projektarbete som tar upp all tid + allt annat som är på sidan av blir det galet mycket så att få komma hem till en lugn famn är bland det bästa jag vet.

Har ni något tips på hur man kan få allt att gå runt och lite mindre stressigt.