När stressen tar över

För ganska precis ett år sedan var jag inne i en period av stress och press. Ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig varit så stressad och den påverkan de hade på min kropp var om man tänker efter väldigt hemsk. Men all denna stress började långt innan jag fick alla varningsklockor. Det var under hösten 17 när jag hade min sista termin kvar på min utbildning. Att klara att gå ut i tid är det ändå inte så många som gör vilket jag och min kompis hade bestämt oss att vi skulle göra, men omständigheterna jag gjorde det under var långt långt ifrån optimala.

Den 19 september opererade jag min handled och hade en helgipsad arm i 6 veckor varav alla dessa veckor gick jag på smärtstillande dygnet runt mot smärtan. Under dessa veckor skulle jag skriva en individuell rapport med en hand vilket var en utmaning, men jag fick hjälp av kompisar och det tog väldigt mycket längre tid än vad det brukar. När gipset väl var borta trodde jag, naiv som jag var, att det skulle vara lugna gatan men jag hade ingen rörlighet ALLS i min handled och det gjorde nästan ondare efter gipset var borta. Så jag tog mina smärtstillande för att kunna göra den sjukgymnastik jag behövde och kämpade på.

Jag jobbade samtidigt på universitetets nattklubb och i slutet av november då gipset väl var borta och vi skrev vår C-uppsats jobbade jag onsdag-lördag nattklubb och skrev på dagarna. Jag var helt slut och men vad skulle jag göra? Jag kunde inte svika min kompis med C-uppsatsen eller mitt golvlag på nattklubben. Sedan blev jag invald i en projektgrupp som anordnar hela universitetets välkomstperiod och det krävde också väldigt mycket från mig.

När jag sedan väl var klar med min utbildning och tagit examen började jag jobba 50%, pluggade 50%, jobbade nattklubb 5 gånger på 10 veckor, jobbade med ett stort projekt som krävde mycket av mig + att jag skulle hinna spendera tid med O, kompisar och annat som måste göras.

Det var inte förrän min mens blev 11 dagar sen som jag insåg hur mycket jag faktiskt gjorde och att jag inte kan springa på alla bollar samtidigt, men det tog ännu en cykel med mensen denna gång 12 dagar sen och jag kissandes på en sticka bara för att vara helt 100 på att jag inte var gravid (vilket jag ändå visste att jag inte skulle vara) som Olov sa att nu måste du välja bort något. Du kan inte göra allt samtidigt och du måste prioritera. Så det var det jag gjorde. Jag tog bort den som inte var måsten och jag kunde sakta hitta tillbaka till mig själv.

Så mina bästa tips är att göra en lista. Lista allt du vill och måste göra och ringa in det som kan vänta och gör sedan en ny lista med det som är prio.

Gör det du mår bra av, ät det du tycker om allra mest och ta en lång, varm dusch med tända ljus och lite musik.

Ta den där koppen med te och mys ner dig framför din favoritserie, det finns ju så mycket att göra för att slappna av men man måste bara hitta sin grej.

Sedan är det så viktigt att lyssna på kroppen. Det har jag blivit mycket bättre på nu men jag hade lätt kunnat hamna i en dålig spiral och när jag skrev detta så kände jag att det hade varit ”lätt” i den situation jag var i att bli beroende av mina smärtstillande. Men det blev jag inte och jag jobbade hårt för att trappa ut dem och tog bara med mig en hit till Italien. Vet man att det finns blir det lättare att ta och jag vill inte känna så.

Det är en tid jag lärt mig mycket ifrån och stressen släppte ganska snabbt när jag väl började prioritera mig själv. Och det är så himla skönt att det är så stressfritt just nu.

  • Postad i: 7D

Gillar

Kommentarer

janielindahl
janielindahl,
Tycker du först och främst ska ge dig själv en stor klapp på axeln, för du är grym som tog dig igenom allt med gipsad handled, och sen den smärtsamma tiden efter ❤️ Gällande stress har du helt rätt, vi behöver alla finna oss tiden att tillåta oss själva varva ner! Vi gör ingen någon tjänst att köra slut på oss själva. Tack för påminnelsen ❤️ Kram & kärlek till dig.
nouw.com/janielindahl
FridaochTove
FridaochTove,
Verkliegn så bra skrivet! Tack att du delar med dig. Känner så igen mig i den stressen du beskriver och precis som du har jag äntligen (för ett halvår sedan)lyssnat på mig kropp. Du är så stark som tagit dig ignom denna perioden med allt vad det nu hette. Så viktigt att upplysa och påminna varandra om att inte stressa så mycket, så tack för det<3 Stor kram
nouw.com/fridaochtove
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229